Så sår symbolpolitiken split

Det pratas en del om kunders förväntningar. Företag säger sig vilja möta kundernas förväntningar. Faktum är, om man får tro kvalitetsgurun W. Edwards Deming (1900-1993), att kunden bara förväntar sig vad företaget och dess konkurrenter fått kunden att förvänta sig.

I den politiska sfärens mål- och strategiproduktion däremot är det ingen hejd på vad som ska åstadkommas. I samarbete med intresseorganisationer är det en formidabel massproduktion i drömfabriken. Det är fred, ekonomiskt välstånd, hälsa och välmående till alla, alla barns rätt till allt, rädda planeten från säker undergång, universitetsutbildning och glasögon till alla, en våldfri värld, Europas lägsta arbetslöshet och meningsfull fritid till alla, jämställdhet och jämlikhet i livets alla skeden samt en värld utan gränser. Och cykelställ till alla.

Bekymmerslösheten bland utopisterna verkar öka i takt med problemens svårighetsgrad.

I Konjunkturrådets nyligen publicerade rapport "Svensk politik för globalt klimat" är hela motivet till rapporten att klimatpolitiken saknar svar på frågan hur de klimatpolitiska målen ska uppnås. Inte heller FN:s klimatpanel kan svara på hur det ska gå till att hålla jordens uppvärmning under 1.5 grader (Studio Axess, 2020).

Häromdagen beslutades om en strategi mot våld i Stockholms län, med visionen att "ingen ska utsättas för eller uppleva våld i Stockholms län". Strategin inleds med orden "Ett liv fritt från våld är en mänsklig rättighet". Inte med ett ord beskrivs konkurrerande eller samtidiga skyldigheter. 

I november 2017 fattade riksdagen beslut om ett nytt nationellt mål för funktionshinderspolitiken (Prop. 2016/17:188 s. 22). Målet att "uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning" är förvillande likt regeringens alla tidigare funktionshinderspolitiska mål. Mål som Riksförsäkringsverket för femton år sedan konstaterade inte är utvärderingsbara och därför inte nåbara. "Bristen på konkretisering av vad en mätbar måluppfyllelse i praktiken innebär gör dock att handikappolitiken mest påminner om spunnet socker: angenäm men flyktig i sin konsistens." (s.24 Socialförsäkringsboken 2002).

I de enstaka fall våra folkvalda ägnar måluppfyllelsen en tanke är den vanligaste strategin helt sonika att dumpa uppgiften i knät på någon annan, vanligen kommunerna, med uppmaningen att ta fram en handlingsplan. 

Deming insåg att när ett företag eller en organisation håller en person ansvarig för ett mål, måste personen eller organisationen också ges förutsättningar att uppnå målet. Det måste finnas ett sätt att uppnå de mål som sätts upp, en metod att ta sig an uppdraget.

Vad skulle livet vara utan förhoppningar, förväntningar och mål? Alla har mål, planer och förhoppningar. Men mål som är bortom det praktiskt möjligas gräns kommer ofelbart leda till frustration, demoralisering och besvikelse.

Frustrationen får tydligt utlopp i mötet mellan intresseorganisationer och representanten för det offentliga. När drömsömnsdokumenten prövas som slagträ mot kommuner och regioner spricker drömvapnet i sina sömmar och i dess ställe inträder en fiendskap mot det offentliga. Inte sällan utmålas kommuner och landsting som hinder för genomförandet av nationellt eller internationellt beslutade mål. Men hindret utgörs inte av kommunen eller regionen, utan av verkligheten. Det är den politiska REM-sömnen som förleder oss att tro annorlunda.

W. E. Deming visste att kundens förväntan är avgörande för kundens nöjdhet. Det är en insikt som behöver få genomslag i dagspolitiken.